Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. I nationens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne några små sanningar, som åstadkommit
ett uppträde o. s. v., o. s. v.; alltnog,
Ankarsparre fick taxen!
Men nu randades ögonblicket för
krigsrådinnan Fuuhl, nu kröp Norrköpingsbrefvet
fram, nu fick Ankarsparre veta, hvem han haft
att göra med, och han blef naturligtvis
förbluffad, och majorn – och majorskan! Det
blef Karlsson och von Kask, det!
Men Ankarsparre glömde Anna Litzelius
och tänkte på mänskligheten, och det
problemet satte myror i hufvut på honom.
Så gingo dagarna, och som vädret började
mulna och väldiga åskuppträden flammade
öfver fjorden, började det kännas höstligt och
lite hvar längtade hem, fast det bara var i
början af augusti.
Och en vacker kväll finna vi herrskapet
Dömmares, krigsrådinnan Fuuhl med dotter,
änkefru Modest, professorn och Ankarsparre
på Göteborgs järnvägsstation, just då nattåget
till Stockholm skall gå, och det är allmän
aftackning.
Där springer major Dömmare beskäftigt
omkring i sin hvita väst, och svetten pärlar
honom i pannan. Där står majorskan,
alltjämt född von Kask, i sitt gredelina sidenlif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
