Ankarsparre. En fin och oskyldig roman / 318 (1912) Author: Ludvig Nordström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ... - 21. I nationens tjänst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en bland dem, som i sin ringa mån kan bidra
därtill.

I detsamma bröt månen fram och lade en
silfverväg öfver hafvet.

Då lyfte professorn sin arm, pekade och
sade profetiskt:

– Mot oändligheten!

Och därefter voro de båda tysta.

TJUGUFÖRSTA KAPITLET.

I nationens tjänst.

Ja, vördade läsare, nu är det inte mycket
kvar för mig att berätta, ty nu hade ju
Ankarsparre kommit på det klara med sig själf –
fattades bara pricken öfver i’t!

Jag vill då endast säga, att dagen efter
Lysekilsbalen återkom Anna Litzelius till
Ödeborg men stannade där blott en timme för att
packa. Hon träffade inte ens Ankarsparre men
lämnade »Carl» kvar med hälsning, att han
skulle behålla den. Och därefter reste hon
till nya bättre marknader – det vill säga till
den där affärsmannen i Stockholm, ty Carl
Stallporten var ju inte längre att räkna på,
efter det skedda, och han hade för öfrigt sagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>