Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrland och Lappland. Och häruppe hade dessa ekonomiska
förhållanden en alldeles specifik karaktär, som så småningom
började teckna sig för blicken. Gången här var i stort sett en
utveckling, sade min ciceron, dels från små till allt större
brukningsdelar och dels från personligt beroende till personligt
oberoende, börjande med soldat- eller dagsverkstorp, vilka
övergingo till arrendebruk, varefter de avstyckades från
huvudgården för att sedan genom styvt arbete uppnå en
växande utvidgning av åkerarealen.
Under sådana förhållanden var det ju klart, att dessa
småländska jordbrukare måste uppvisa en helt annan mentalitet
än t. ex. Östergötlands, vilka ägde gammal uppdriven
jordbrukskultur, fina jordar och större brukningsdelar med
utvecklad spannmålsodling. Häruppe på småländska höglandet
var man, som höres, ännu icke färdig med den rent primära
kampen mot naturen för utvinnande av den åkerjord, som
överhuvud taget kunde utvinnas. Detta medförde självklart
en helt annan anspråkslöshet i fordringar. Man nöjde sig i stor
utsträckning med att nätt och jämnt kunna leva, och hela
jordbrukets glädje låg ännu i erövringen från och segern över
en motspänstig natur. Därför måste också detta skogs- och
bergfolk mätas med helt andra mått än östgötarna eller
skåningarna, ty medan jordbruket i Östergötland redan stod på
tröskeln till det industriella stadiet och i Skåne överskridit
denna tröskel, representerade det på småländska höglandet
ännu ett ytterst primitivt stadium. Och ville man se
symboler för de olika stadierna i de olika landskapen, kunde man
för Östergötlands del peka på S. R. B., fröodling och svinförädling,
för Skånes del på – ja, det få vi se, då vi hinna dit! –
medan såsom småländska höglandets och i stort sett hela
Smålands symbol och jordbruksvapen måste utpekas den s. k.
»jätten», d. v. s. det redskap, som smålänningen använder sig
av, då han bryter sten ur sin mark: tre grova stänger förenade
i toppen och där försedda med talja, genom vilket löper
en stark lina eller en smäcker kätting och så en handvev på
ena stången. Så vevas stenen ur jorden.
Denna »jätte» sågo vi också skymta överallt. Inne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
