Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu har äntligen hela landskapet bildat en »Smålands
Skogsägareförening» för att tillvarata större och mindre
skogsägares intressen och förbättra skogsvården, så nu kan man
hoppas, det skall bli lite ljusare också på den punkten.
Dessa ord gåvo mig ett fågelperspektiv över nuet i
Jönköpings län, och vad jag såg, kan närmast karakteriseras som
uppbrott även i detta län från jordbrukets gamla positioner
och formering till marsch mot nya, svarande till tidens
allmänna jordbruksutveckling i längre hunna delar av landet.
Men här, som överallt, hade varje trakt sina speciella problem,
sina speciella svårigheter. Inte ens den idylliska
Grenna-bygden, som väl verkade så fjärran som något från tidens oro,
var förskonad. Från höglandet rullade vi ner dit för att ta
en titt även på det bördiga slättlandet på östra
Vätterstranden, och där fann jag en rätt så dyster fruktodlare, som
uppenbarade för mig saker, som jag aldrig drömt om.
– Denna socken, som ligger mellan berget och Vättern,
sade han, och som räknar 1.700 tunnland jord och en
befolkning på 2.400 personer, är i själva verket ett rent
östgötiskt jordbruksdistrikt med spannmåls- och fruktodling och
lite svinskötsel.
Så slog han ut armarna.
– Men tänk er nu, min herre, sade han, vad som inträffat!
Spannmålsprisen ha sjunkit, och då blir denna socken speciellt
lidande tack vare vissa egendomligheter för Småland. Här
ha vi nämligen skogsbygden ovan oss som en övre våning, och
där bo skogsborna, som icke själva äga vidare skog i sina
bygder, ty den äger denna socken. Inte heller driva de någon
vidare spannmålsodling däruppe hos sig. Det gör, att denna
socken betalar av gammalt allt arbete i sina skogar, vilket
utförs av folket däruppe, in natura. Nå! När nu priserna sjunka,
så måste sockenborna ge större kvantiteter. Så till exempel
måste de ge för samma arbete, som förr betingade 1.000 kg.
spannmål, inte mindre än 1.600, och sen kunna skogsborna
själva sälja överskottet. Så tjäna de på krisen, medan de
spannmålsodlande slättborna förlora och faktiskt få betala
kris-kalaset. Och till på köpet ligga vi här för långt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
