Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huskvarna och Jönköping för att kunna ha regelrätt
marknadsavsättning där för frukten.
– Och ingen utväg?
– Tja! Varför skulle man inte hit till denna trakt kunna
förlägga en specialiserad frukt-, speciellt päronodling för hela
landet! Liksom man för äpplenas del alldeles säkert skulle
kunna göra detsamma i Kalmar-trakten?
Han slog ihop händerna och tittade i backen.
– Om det bara funnes lite företagsamhet här i landet!
Så såg jag honom med blickarna i marken försvinna bland
sina päronträd.
Jag frågade mig, hur det egentligen kunde ställa sig för
denna vackra bygd, där stora herrgårdar kantade sjösidan och
till synes burgna bondgårdar skymtade överallt uppåt kullar
och dalkjusor.
– Åh jo, svarade en gammal vithårig godsägare på min
fråga, de klara sig nog. Först och främst genom sparsamhet.
Och så vill jag säga det, fortsatte han, att smålänningen i
nästan allt är en typ för sig. Vi kan ta en sådan fråga t. ex.
som den om andelsmejerierna. Hur resonerar då folket här i
socknarna? Jo, de säga som så, att de tycka, det blir så fattigt
i huset, om de skicka bort mjölken. De tycka det är som om
de i samma ögonblick upphörde att vara verkliga bönder. De
ha varit vana i alla tider att kärna smör och ysta ost till avsalu,
och det vilja de fortsätta med, bland annat därför, att de då
få behålla skummjölken och vasslan som biprodukter själva.
Men! Tiderna ha förändrats och ta ingen hänsyn till vad de
tänka eller tycka. Det har småningom blivit hela den nu
rådande överproduktionen av både smör och ost, det går inte
längre att sälja hemkärnat smör och hemystad ost, och så ha de
tvingats, de som alla andra, att skicka mjölken till mejeriet.
Och nu torde väl allmänna åsikten närmast vara den runtom
i bondgårdarna på denna ort, att när man väl en gång vant sig
av från allt besvär med smör- och ostberedningen så kommer
man icke vidare att återgå utan kommer att hädanefter skicka
mjölken till mejeriet.
Som min interlokutör var en gammal man, tänkte jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
