Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gisslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bundna negrerne. Han kände på deras lemmar, och utropade
under ett hånleende till matroserna, som aflemnat
fångarne: — J hafven just lemnat mig en skön vara. Den
der karlen — han pekade på Loango — må visserligen
passera. Vi få väl frakt- och underhållskostnaderna
ersatta, om vi föra honom på marknaden; men hvad skola
vi göra med detta erbarmliga stycke ebenholz, med den
sårade pojken. Han dör, innan vi tillryggalagt halfva vägen.
Slån riktigt ihjel den hunden och kasten honom öfver bord;
men nedfören den der.
Loango förstod något af de hvitas språk, och hans
hjerta upprördes, då han hörde den grymma befallningen.
Han knöt näfven, trädde framför Kassango och syntes
besluten att försvara sin skyddsling. Han såg på kaptenen med
ett uttryck af trots. Denne märkte det och fattade en åra,
som låg nära honom.
— Hund! — vrålade han, — hund, hvad är detta
för blickar? Fall på knä, eller ock slår jag sönder din
hufvudskål med denna åra.
Loango vek icke tillbaka, men ännu mera glödande
och hatfulla fästade sig hans ögon på den hotande kaptenen.
— Vänta hund! — ropade kaptenen, och höjde sitt
vapen, men innan han hann slå till, sprang, likt en tiger,
Loango på honom och kastade honom tillbaka, så att han
föll omkull på däcket. Loangos ögon rullade hotande, och
han skar tänderna som en retad panther. Men kaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
