Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem i hafvet. Vi räkna utom qvinnor och barn tvåhundra
starka män. Segern är oss säker, om vi äro beslutna att
segra eller dö. Viljen J strida ?
— Vi vilja! — ljöd det jublande svaret. — Ned med
de hvita djeflarne i hafvet till föda för hajarne! Vi vilja segra
eller dö. Du, Loango, skall vara vår anförare.
Man uppgjorde utförligt planen till uppror, medan
matroserne nere i rummet under fåfänga ansträngningar
uttömde sina sista krafter.
Det dröjde icke länge förrän fängelsedörren öppnades
och två från hufvud till fötterna beväpnade matroser
inträdde. De uppslogo luckorna och läto frisk luft inströmma.
— Upp, edra svarta djur! — ropade matroserne på
negerspråket. — Upp, lata hundar! J måsten arbeta för ert
eländiga lifs skull. Den, som visar sig motsträfvig, blir
nedskjuten.
Efter detta barska tilltal lossade matroserne
negrernes kedjor och drefvo dem ur afplankningarna ut i den smala
öppna gången och mot dörren. Många lemnade rummet
för att ge plats; de flesta blefvo stående i gången. Loango
var den sista som lössläpptes, och på honom fästade sig hans
landsmäns dystert flammande blickar.
— Ären J färdiga? — frågade Loango matroserne.
— Få vi gå?
— Gå, hund, — ljöd svaret. — Gå, men akta dig
att yttra en stafvelse till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
