Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Ödets sändebud presenterar sig och träffar en barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
bank har, tamejfan, inte rätt att göra som den gjorde i går,
en fredag, det kunde man ju sätta sig på! Gå och protestera
ett papper för en kund sen tjugu år! Är det herrns idéer?
Va? Kallas det sinne för tradition, va? Å nej, låt bli
sånt där, herrn! Vi fattiga svenska män tål kniven och
till och med 10 procent, men vi fordrar humant bemötande,
förstår herrn, för annars blir vi förbannade! Jo! Passar
galoscherna, va?
Herr Kruckman vände sig till Mikael Habstadius och
frågade:
— Är det tidningens faktor?
■— Ja, gud nåde oss så visst! Det är faktor Callmander
i egen person men ...
— Jo, det är faktor Callmander! avbröt faktorn argt.
Men nu var det inte frågan om det utan om mordet! Här
bor en gammal änka utom tullen, och det är nån kanalje,
som har klämt till strupen på käringstackarn, så att den
odödliga själen har smitit ut bakvägen. Vad vill redaktörn,
att jag skall göra med käringstackarn?
Mikael Habstadius vinkade med händerna.
— Mord! Vafan har jag med ett mord att göra? Det
är väl inte huvudredaktörns sak att rota i mord!
— Hör nu, redaktörn! sade faktor Callmander. Kan
redaktörn säga mig, vad som egentligen är huvudredaktörns
sak på den här officinen?
— För tusan! skrek Mikael Habstadius. Ring upp herr
Oldberg, han sitter väl på krogen som vanligt! Jag har inte
tid med det där! Gå sin väg i jössu namn, karl! Försvinn!
— Jag förstår, sade faktorn, herrarna håller på att koka
hop någon trevlig ekonomisk soppa! Arma samhälle!
Därmed gick faktor Callmander sin segervissa väg, vilken
han utan tvekan följt hela livet igenom.
— Förr eller senare gör mig den där karln tokig! pustade
Mikael Habstadius, men herr Kruckman bara log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
