Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
— Lugna dig, Tyberg! sade då gumman och såg på
honom, kännande, att stämningen började bli tryckt.
— Ska det vara en sup? frågade gubben och hällde
upp åt Julius Harpolin. Det brukar återställa krafterna. Om
det behövs, vill säga!
Julius Harpolin kände sig som i en myrstack, ty gubben
tycktes ana, och Julius Harpolin frågade sig, om han kunnat
lyssna på dörren. Men i själva verket var gubben alltid på
detta sätt.
— Ja, jag känner mig lite slak, sade Julius Harpolin.
— Jag märker det!
— Jag har suttit på rannsakning hela dagen!
— Hm! Hm! Jo jo! sade gubben, och sen övergick man
till mindre brännbara frågor.
När Julius Harpolin äntligen skulle gå, följdes han ända
ut på den ödsliga månljusa gatan av Ester, som var
bar-huvad.
Hon tryckte hans hand, såg honom in i ögonen och sade:
— Nu kommer du aldrig mer ifrån mig, nu är du min
för alltid!
Sedan lyfte hon handen till sin mun, kysste den och
sade ytterligare:
— Älskade! Du är vacker i kväll! Till och med din
näsa är inte så röd!
Och därefter sprang hon in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
