Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Om det samtal herr Oldberg förde med gamle D. V. Ertz rörande Mikael Habstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
i gengäld lättare ana den enda varaktiga saligheten och
dess visserligen sparsamma men i stället outsläckliga ljus.
Här ute sprungo barhuvade barn bland busar, som
rag-lade, och i husen bodde gudfruktiga läsare, som i yngre
dar på lönnkrögeri, kortspel och sämre kvinnor samlat
medel till ålderdomens ljuva omvändelse från helvetet till
himlen.
Dessa läsare sammanslöto sig och bildade här i
utkanterna en trupp, som var beredd att vid första tillfälle kasta
sig över syndens människor inne vid stengatorna, vilkas
sken speglades på kvällshimlen och för många mediterande
gamla lönnkrögare bildade det upplyftande skällsordet:
mene tekel upharsin! Det är uttytt: mig lurar ingen, säger
Herren, Herren!
Herr Oldberg vandrade icke utan en viss angenäm känsla
här ute, ty dessa läsare voro de reservtrupper, han ämnade
uppbåda vid det annalkande valkriget, då han skulle insätta
Mikael Habstadius i fullmäktige att föra radikalismens och
småfolkets talan. Ty så besynnerligt kan det vara, att Guds
bästa barn måste stödja Gudsförnekarna för att hjälpa egen
sak, ty Gud är Gud, men affär är affär och man är sig
själv närmast.
Husen voro så låga, att herr Oldberg nästan kunde se över
takåsarna, och rullgardinerna voro inte nerdragna (om
de funnos), så att herr Oldberg kunde se in genom fönstren
och göra sig en bild av människornas liv. I ett fönster såg
han en gammal man, som satt i sin gungstol och läste
tidningen, i ett annat några barn, som dansade ringdans, i
ett tredje en flicka, som stod och kammade sitt hår.
Där stannade herr Oldberg, snurrade sitt skägg och
betraktade flickan med stort allvar.
Men när flickan slutat kamma sitt hår, satte hon sig i en
soffa och gjorde ingenting; helt säkert, tänkte herr Oldberg,
väntade hon besök av sin vän, men i stället drog hon fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
