Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Crusii kostym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
andra, stora rummet, därifrån Kjöns röst mässade utan
uppehåll, uppblandad med renskrivaren Fistennobels höga
skrattsalvor och andra matgästers prat och slammer.
Efter bittra strider hade Kjön blivit utvisad till det stora
rummet, där han hela måltidstimmarna igenom vandrade
upp och ner med tallriken i sin vänstra och en gaffel i sin
högra hand. Hans röda nakna hiässa glänste i en krans
av kort linfärgat hår, och hans isgrå ögon falkade och
sköto kall eld, medan munnen rördes i ett; och hans tal
avbröts endast av de bukskratt, han stundom klämde till
med, då han fått ett riktigt saftigt ord på den svängande
gaffeln. När han stundom drog sig till minnes, hur
kamraterna i lilla rummet hade behandlat honom, såg han rött,
höjde rösten till skrin och predikade med fördubblad kraft.
Men Kjön var i grund och botten en godhjärtad
människa, till sitt väsen arkeolog eller på svenska
gravplund-rare. Att han satt på Postens redaktion under Nålstads
stränga kommando hade sin grund endast i hans fattigdom
men icke i någon lust för tidningsyrket. Hans lust var enbart
att gräva i gravar, hans liv förflöt, andligen taget, sex fot
under marken, och han hade nyligen efter många års arbete
sänt ett stort vetenskapligt verk till Historieakademien.
Herr Fistennobel, en svartmuskig och kutig orangutang
om sju fot med små blå barnaögon, var den besynnerlige
kronokassören Sarinens renskrivare och Kjöns repetitör på
matstället. Han beundrade i Kjön allt, som kultur,
vetenskap och tänkande frambragt, och Kjön var för denne
fattige, ensamme och obildade renskrivare symbolen av
andens herravälde över livets förvirrade fenomen; troget
följde han Kjön ut till gamla mossiga gravar, och kutryggigt
resande sig mot de blodröda aftonhimlarna åhörde han
Kjöns föredrag nerifrån gropen och lärde sig med
tillhjälp av benskärvor, aska, träbitar, stenflisor och
metallstycken att återuppbygga de sedan tusende år avsomnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
