Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Crusii kostym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
vikingarnas boplatser, där nu stadens levande människor
kämpade så bittert om makt, rikedom och njutningar. Och
under långa promenader i månskenet eller under
vinterkvällarnas flygande norrskenslågor avskalade Kjön
fenomenvärldens torvor från det sanna och verkliga varandets värld,
vilken för herr Fistennobel tycktes lik en jättepyramid av
glas, som speglade stjärnornas eviga flämtande i en evig
stumhetens natt.
Så hade Kjön tänt en eld i renskrivaren Fistennobels
ande, och herr Fistennobel kunde sedan länge genomskåda
vilka av livets händelser som helst och se deras inneboende
mål och mening.
Nu kunde det emellertid icke förnekas, att dessa båda
matgäster, som levde förnämligast i evigheten, ganska mycket
besvärade de andra matgästerna, vilka helt och hållet
begränsat sig till timligheten och helst ville äta i lugn och ro.
Icke så, att vare sig Kjön eller renskrivar Fistennobel talade
onödigt mycket om evigheten, men genom att liksom ha
preferensrätt på den tyckte de sig kunna behandla
timlig-hetens människor hur som helst, vilket onekligen är en
missuppfattning av saken!
Som de emellertid måste tolereras, skyddade sig de
timliga matgästerna genom att anse dem för dårar, vande sig
så småningom, och allt gick till sist sin lugna gång.
Men evigheten hade satt spår i deras kläder, nämligen
på det sättet, att dessa kläder liksom öppnade andra
människors ögon för att de omslöto personer, som räknade det
timliga livet av noll och intet värde.
När Kjön och renskrivar Fistennobel tillsammans kommo
spatserande, den förre lik en vit dogg och den senare lik
en svart jättehund av annat slag, vilken lät sitt stora huvud
vänskapsfullt och skyddande hänga över doggens, medan han
uppmärksamt såg ner på denne, då kände alla människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
