Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
berodde i sin tur av råvarans läge i världsmarknaden, och
dess läge var nu förtvivlat, varav följde, att alla papper
och förbindelser voro värdelösa, vilket återigen visade, att
gubben Reick, bankens direktör, icke förstått sin sak utan
bedragit allmänheten och icke kunde göra rätt för sig.
Härigenom skulle gubben von Kahge tvingas att cedera
sitt bruk och Reick sin bank, alltsammans skulle falla i
spillror, och av den raserade byggnaden skulle herr
Kruckman för en struntsumma köpa tegel till sitt eget nya hus.
För att förvissa sig om ställningen på alla håll hade han
hela tiden spejare ute, och för att få fria händer avsatte
han fint, hemligt och omärkligt Amorteringsbankens gamle
direktör, lät honom fara till ett bad utomlands, tillsatte en
ny direktör, som blev hans kalfaktor, och styrde efter egen
vilja.
Under tiden åkte han i staden i en skinande dog-cart med
groom bakom sig, och man anade i honom en stark och
ond och farlig man, och därför dyrkades han redan av
många.
§ 2.
Så stodo sakerna, då fröken Stadenberg en dag ringde
upp Mikael Habstadius och med ångest i rösten sade:
— Du måste genast skaffa mig tusen kronor!
— Hur mycket? frågade Mikael Habstadius.
— Tusen kronor.
— Det skall bli mig ett nöje, lilla pullan! sade Mikael
Habstadius. När vill du ha dem?
— Senast i morgon klockan två, men jag ringde upp, för
att du skulle ha tid på dig!
— Det var klokt, mitt barn! sade Mikael Habstadius.
Men det ska gå som en dans. Sa du tolvhundra kronor?
— Nej, tusen.
— Ja, då tar jag väl tolv eller femton i alla fall, så
10. — Nordström, Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
