Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.211
nationens befrielse ur mörker och andlig natt och den
naturliga människans död. Utifrån städerna står och skall stå
som en skälvande sfär av kättja, genom vilken människorna
förvandlas från tunga, tröga djur till lätta, alltmer
bräckliga och slutligen nästan genomskinliga väsen, befriade från
jordiska begär; man skulle kunna jämställa dem med
folkdrömmens änglar, en syn för framtiden!
Hur långt vi hittills kommit i Sverge, med andra ord,
hurudan vår sexualsfär för tillfället ter sig, det visade denna
fest.
Av stadens tjugutusen invånare deltogo endast ett par
hundra. Av skilda stånd och klasser.
Överallt i staden existerade små kotterier, som bildats
kring en eller två individer, vilka utgjorde kotteriets själ.
Dessa var det nu som kommit, medan de övriga stannade
i sållet, som siktade.
Nere i den stora strålande salen, där väggarnas speglar tyst
återgåvo färgers och linjers brokiga spel, gledo alla dessa
små själar om varandra, men uppe på läktaren hängde de
icke admissibla i långa rader, och de knuffade i varandra,
pekade, viskade och fnittrade, viftade också stundom åt en
mask eller en kostym där nere i det parfymerade sorlet.
Av våra bekanta deltogo Mikael Habstadius med hustru
och älskarinna; Moje Kessler likaledes med hustru och
älskarinna; Julius Harpolin med fästmö; Crusius och den
förr så milda, nu så stränga Julia Eckstein; herr Oldberg;
Kjön med renskrivaren Fistennobel; häradshövding Pilo;
fru Wentlan; fru Valde; stadens förste bov Juliander; den
gamle extraläraren Teofil Åbom; samt Postens
redaktionssekreterare, herr Nålstad.
Festen tedde sig på olika sätt för var och en av dessa,
och dess viktigaste aspekter återge vi nedan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
