Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.213
glade Göran Crusius, klädd till prinsessa samt flintskallig
och med rött skägg.
— Da! Da! sade han och nickade åt publiken.
Då Brast ett jubel genom salen, människorna gungade
som träd i storm, och man viftade med näsdukar.
På detta sätt fortsatte hela programmet, och i en revy
framställdes en utförlig karikatyrisk bild av samhällets
liv och öden sen förra årsfesten.
Sålunda genljöd festvåningen av de mest dånande
skrattsalvor åt det liv, som staden levde år efter år, och det var
tydligt, att stadsborna i grund och botten föraktade detta
det vanliga livets strävande efter pengar, detta planlösa
slagsmål, som ständigt upptog dem, och i sina hjärtan,
på lediga stunder, betraktade alltsammans, såsom denna
karikatyriska bild nu framställde det för deras ögon. Och
sålunda var karikatyren formen för deras längtan bort till
en högre och renare verklighet.
Om denna verklighet skulle dansen såsom uttryck för den
svenska sexualsfären ge en föreställning, i all synnerhet
efter klockan tolv.
På tribunen i stora salen stod ett piano, och vid detta satt
en flintskallig man med vasaorden, han var
statskyrkoorganist. Bredvid honom stod en liten klotrund gubbe med
katthuvud, han hade alls ingenting med statskyrkan att göra
utan var ordinarie musikant på alla baler samt i det privata
livet hemlig bordellägare. Musikens sammansättning var
sålunda något heterogen men blev därigenom endast en
symbol av det hela.
Före supén voro nästan alla kvinnor maskerade, och detta
gav männen tillfälle att blotta, i vilken grad kättjan var
det andra och kompletterande draget i stadsbornas
livsuppfattning.
Ty trots kostymer och masker avläste de på grund av
årslånga, noggranna studier och iakttagelser alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
