Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.214
kvinnokroppars sociala namn. De kunde med lätthet skilja
den ena halsen ifrån den andra, de visste till punkt och
pricka vems den och den stjärten var, och bröstens
svallvågor visade sig ha hos dem utbildat fullkomligt
kymato-logiska experter.
Av allt detta framgick, att i vardagslivet och på stadens
gator vandrade dessa kvinnor inför dem alla såsom nakna
och fullkomligt avklädda kroppar, och den ena kroppens
karaktär och företräden framför den andra diskuterades
omsorgsfullt och gärna; varav man kan förstå, att de
värderades efter starka, hemliga och för världens frälsning
ytterst nödvändiga principer.
Å kvinnornas sida möttes denna strävan med förståelse
och gjordes allt för att kröna den. Klänningarna, som fordom
enligt landsbygdens nedärvda vanor varit vida, hade blivit
allt snävare, och för att betona de karakteristiska linjerna
lades små kuddar på stjärt och bröst och en ullkavle i håret,
varförutom strumporna gjordes genombrutna och halsarna
nakna, på det att tillsammans linjernas, färgernas och
yt-karaktärens art måtte komma i öppen dag och icke lämna
något tvivelsmål om arten av det hela.
I vilken grad männen kände kvinnorna, det framgick bäst
av vad som under aftonens lopp passerade mellan Moje
Kessler och Ester Tyberg.
Ester Tyberg hade kommit till festen, uppfylld av ett hat,
som haft tid alt under dagens lopp växa sig allt starkare,
och när Julius Harpoün fräckt förklarade, att hela fru
Wentlans historia var ren dikt och lögn, då hade hatet slagit
upp i klar låga. Det föll bittra ord emellan fästmö och
fästman, och Julius Harpolin, som var över all beskrivning
upp-less vid flickan, som man alltid blir på kvinnor, hos vilka
kättjan aldrig förmått utveckla en själ, sade slutligen:
— Hymla inte längre, utan vill du ha slut, så var god
säg ifrån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
