Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.218
och då, mänskligt att döma, intet ytterligare var att tillägga,
skildes de åt och gingo var och en åt sitt håll och kastade
sig snart nog i dansen.
I en dörr stod herr Oldberg alldeles ensam och snurrade
sitt skägg. Han såg, hur Mikael Habstadius stolt och
förnöjd vandrade bland människorna, och då klappade hans
hjärta av en frisinnad glädje.
Men dock var Mikael Habstadius denna natt icke hans
hjärta allra närmast. Han hade i vimlet sett en kvinna, som
han tyckte sig känna igen, men han kunde icke klargöra
för sig, vem hon var, ty herr Oldberg levde icke så starkt i
sexualsfären, därtill älskade han alltför mycket den
opersonliga Staten.
Nu följde han henne med uppmärksamma blickar, hon
dansade fransäs och fördes av en herre, som han icke
kände.
Då kom helt plötsligt en hund springande genom salen
med viftande svans och började hoppa kring henne.
Herr Oldberg igenkände strax herrskapet Valdes hund
Lukas, och nu förstod han, vem damen var.
Det var den vackra och blonda fru Valde.
Då började hjärtat slå häftigt i herr Oldbergs bröst, och
han uppfylldes av en strålande glädje.
Han skyndade fram till fru Valde, som stod rakt
framför honom, tog hunden i halsbandet och sade:
— Tillåt mig, fru Valde, att leda ut hunden!
— Tack! svarade hon och såg på honom med ett par
djupa gråblå ögon.
När dansen var slut, kom hon fram och tackade.
— Hur visste ni, sade hon, att det var jag.
— Ä, min fru! svarade herr Oldberg, snurrande sitt
skägg, blottande hela sin vita tandrad i ett artigt och vackert
leende och bugande framför fru Valde. Jag har så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
