- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
320

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 7. Som visar, att en bruten förlovning kan bli ett politiskt kampmedel, att en människas självbehärskning icke är värd 1,500 kronor, att man aldrig ska sätta sin lit till gamla lönnkrögare samt att det inte alltid är så roligt att vara en stor mans älskarinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.320

— Det är det alltid! sade Julius Harpolin.

— Tog du hem henne till dig? frågade herr Oldberg.

— Nej, på hotell.

— Vilket?

— "Svea lejon."

— Kom du in? Där?

— Jag visade ringen och sa, att vi var gifta.

—- Men förlovningen var ju bruten!

— Jag hade satt på fästmöns ring!

— Är herrn så förbannat mager! skrattade Mikael
Habstadius, som begärligt fastän till synes bläddrande i några
papper åhörde denna berättelse.

— Man blir det i somliga förlovningar! svarade Julius
Harpolin.

—■ Och ringen? frågade herr Oldberg.

— Här! sade Julius Harpolin och framdrog ett
cigarrettetui.

Då skrattade Mikael Habstadius gott, slog Julius
Harpolin på axeln och sade:

— Ja, inte fan passar herrn i familj, det hörs. Men vore
jag i herrns kläder, så gjorde jag ett litet kåseri till
lördagsnumret av etuiet — utan adress förstås!

Och så gick Mikael Habstadius, förnöjt småskrattande,
in till sig, men herr Oldberg framträdde till Julius Harpolin
och snurrade sitt skägg samt yttrade:

— Redaktörns idé var briljant! Du kan gärna göra ett
litet humoristiskt kåseri just nu, då stämningen i stån är
lite tryckt och kan behöva lättas! Historien är storartad,
och stån får se, att vi är lugna här uppe trots allt skall
och ha gott humör, det gör alltid intryck, inte sant, gamle
Blyerts?

— Joho, joho! Just det! Just det! skrockade D. V. Ertz.

—- Gör en kortspalt! fortsatte herr Oldberg. Och kalla

historien "Skrattar bäst, som skrattar sist!" Och så berättar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free