Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 7. Som visar, att en bruten förlovning kan bli ett politiskt kampmedel, att en människas självbehärskning icke är värd 1,500 kronor, att man aldrig ska sätta sin lit till gamla lönnkrögare samt att det inte alltid är så roligt att vara en stor mans älskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.321
du, att en ung man blir utskrattad av sina kamrater för
att hans fästmö slagit upp, men den unge mannen säger
ingenting. Så går det en stund. Då är det en i sällskapet,
som frågar, om någon har en cigarrett. Jo, jag, säger då
den unge mannen och sträcker fram etuiet. Det var ett
förbannat fint etui! säger de andra. Var har du fått det
ifrån? Jo, svarar den unge mannen, det har jag bytt till
mig mot förlovningsringen! Och då förvandlas kamraternas
hån i beundran, och den unge mannen säger lugnt: skrattar
bäst, som skrattar sist! Och så tillägger du som slutkläm:
kanske Posten skulle ha gott av att uppmärksamma denna
lilla historia och med tanke på vissa aktuella förhållanden
inom samhället vänta med sitt hånskratt, tills den får se, om
icke också Bladet kanske har ett etui gömt nånstans och
klart att framdraga med innehållande överraskning, då
stunden är inne?
Herr Oldberg gnuggade sina händer över detta
utomordentliga uppslag, och Julius Harpolin begärde icke bättre
än att få i sin vredes lera forma en figur och satte sig
därför strax till verket.
Utanför på torget hördes marknadsfolkets sorl, luften
var full av larm och oro, och bland människorna kom en
man gående tvärsöver torget med snabba steg mot Bladets
redaktion. Han var alldeles likblek och hans ögon voro
stela och i det närmaste vettlösa. Det var järnhandlar
Wentlan.
Orsaken till hans utseende var alla de besynnerliga rykten,
som löpte man och man emellan runt staden. Det sades,
att Moje Kessler rymt och att herr Kruckman stoppats av
bankinspektionen. Bankinspektörn sades i hemlighet ha
kommit till stån och skola vistas uppe i Amorteringsbanken,
medan herr Kruckman hölls inlåst och bevakad i
huvudstaden.
21. — Nordström, Lnndsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
