Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.343
för gamla Sverge! Detta var historiska minnen i folksjälen,
som genom Den Himmelska Buteljen fått syn på sin glans
och förmåga, en viss fyllans folklore; vikingarnas, det vill
säga de gamla tjyvarnas barn, som kände fädernas instinkter
vakna; och nu ledde vägen i allt större fall ner till finkan
och järnvägsstationen. Rocken hängde i trasor, sitsen såg
ut som en måne i regntjocka, grå och förstämd, men ansiktet
brann som en skogseld, och slumpvis slängdes dessa gamla
vikingasäten in i tredjeklasskupéerna och fraktades hem till
bondlandet igen, stjälptes av i bingor på stationerna och
vaknade under allvarliga stjärnor i busksnår och diken;
detta var nådens ordning, ty sen kom ånger och bättring,
skriftemål, nattvard, död, begravning och en evig salighet,
amen!
Mitt bland alla dessa bönder, som åkt in för att dra
ekonomisk fingerkrok med stån men blevo skändligt lurade,
denna årets största handelsdag, det sista minnet av gamla
seklets idylliska bytesköpenskap, mitt bland alla massorna
redo förfärliga marknadsgycklare på utstyrda hästar,
blåsande i horn och trumpeter, och gamla gubbar, som lämnat
livet bakom sig, buro stora plakat på höga stänger.
Ja, kronokassör Sarinen skulle begravas denna dag, men
icke endast han utan även den store tragiske direktör Wass,
sedan man prövat hundra olika förslag och gubben tyvärr
fått en alltför utpräglad lukt.
Därför var Mikael Habstadius denna stora dag klädd
i frack och vit halsduk med uppknäppt överrock och
skinande sorgcylinder; och sålunda klädd steg han in till sin
gamle vän Moje Kessler.
Men denne var sig inte längre lik utan av allt att döma
fullkomligt rubbad. Krackman hade vid hans besök i
huvudstaden helt enkelt förklarat för honom, att han var absolut
oduglig som affärsman och borde bli sjöman som sin farfar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
