Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.342
Aldrig har nådens ordning blivit så klart avbildad som
i denna stad, ty då bönderna i långa rader, högtidliga och
uppsträckta kommo dundrande i sina kärror med en
vattendroppe under nästippen, bondens adelsmärke, mötte dem
den marknadsstrålande staden liksom med utsträckta
händer, av vilka den ena var kyrkan och den andra fängelset;
mellan dessa båda löpte vägen in. Sålunda styrkta i sitt goda,
skrämda i sitt onda uppsåt åkte bondgubbarna vidare, och
stan började helt oskyldigt med en liten missionsbokhandel,
så kom en fotografiateljé och ett konditori. Så lockade en
järnhandel med grepar och plogar, en garnaffär med
brokiga härvor; sen kom en snusmalare, en sillstrypare och en
nyttig pillertrillare.
Men om ett hörn framdök en modeaffär med halsdukar
i alla kulörer, och ett kappmagasin och skobutiker och
diversebodar, och innan man visste ordet av, stod man mitt
i synden, horisonten hade försvunnit i stenmassorna, ingen
utgång syntes, Karl XI pekade på en: köp, din fördömda
bondkanin, köp bara! Och så kommo de jättehöga bankhusen,
grå som getingbon och fulla av bleka getingar med
glasögon, som krällde och surrade om varann, men bakom
bankhusen fördolde sig spritbolaget; och ölschapparnas skyltar
stodo längre ner i gränderna och vinkade med blekfeta
subbor under, och dit ledde stigen. Man hade snart fått
vana vid de hundrade vagnarnas dunder på stengatorna,
hästarna, som gnäggade och reste sig på bakbenen, kuskarna,
som klatschade i sina piskor och skreko och svuro, de ilande
spårvagnarna, som inte voro riktiga utan bara en lögn och
ett påhitt och en syn i fyllan och villan; det eviga surret
och susandet från fabrikerna, och rasslet, då malmen
tippades och vinscharna arbetade. Alltsammans gick ihop till
en rök för ögat och en sång för örat, och rätt vad det var,
var man full som en spruta: hej, fallera, fallerallan, tjo!
Här ska du se, vad en bonde kan! Va kosta stån? Aktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
