Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 2. Som visar, hur glad varje man bör vara, som äger ett par svarta byxor, så att han inte behöver låna; hur svårt det kan vara för en aktör att vara en annan aktörs fyllaktiga änkas enda stöd och utsatt för hennes kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
Sora visar, hur glad varje man bör vara, sora äger ett
par svarta byxor, så att han inte behöver låna; hur
svårt det kan vara för en aktör att vara en annan aktörs
fyllaktiga änkas enda stöd och utsatt för hennes kärlek.
När herr Oldberg och Julius Harpolin kommo upp på
redaktionen, satt den gamle hederlige D. V. Ertz redan vid
sitt arbete.
— Gomorrn! Gomorrn! Ho-hosch! skrockade gubben.
Han var klädd i svart långrock och vit halsduk och hade
klippt hår och skägg, så att hans patriarkaliska huvud
blivit smalt och avlångt som en fårskalle, fast det såg
mycket intelligentare ut.
— Visst för fan! utropade herr Oldberg och slog sig för
pannan. Vi skulle ju vara svartklädda i dag.
Ty Mikael Habstadius hade gett order om att hela
redaktionen som en gärd av aktning åt konst och kultur
skulle infinna sig svartklädd och in corpore vid den store
tragikerns grav.
— Hör du, gamle Blyerts, du har ju två par svarta
byxor, kan du inte låna mig det andra paret? sade herr
Oldberg.
Då sköt den hederlige D. V. Ertz ur västens bröstficka
upp sin silversnusdosa, en gåva av tingsvänner, slog på
locket, tog sig en grundligare pris än vanligt och svarade
sen:
— Nej, du, Oldberg! Det går nog inte det, du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
