Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 3. Kuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.363
— Kommer de frisinnade idéerna att bli lidande?
— Jag tänkte tvärtom, jag! sade Mikael Habstadius.
— I så fall, herr redaktör, sade herr Oldberg artigt
bugande och snurrande sitt skägg, ber jag att få anhålla om
överseende med min nyss timade förlöpning och i stället
uttrycka min glädje över denna stöld! Tillåt ordet!
Då reste sig Mikael Habstadius till hela sin betydande
längd och sade:
— Jag ska säga er en allvarlig sak, min käre Oldberg!
Stjäl jag, så stjäl jag, ta mig fan, av princip och inte av
knölighet! Och inte för att åka in utan för att slå ett stort
slag och för att visa samhället och de konservativa, vad
fan de gå för. Allt, som skett hittills, har bara varit
preludier, nu först börjar striden på allvar!
— Tillåt mig i så fall att önska redaktörn lycka! sade herr
Oldberg, bugande.
— Tack! sade Mikael Habstadius. Men knäpp julpen nu,
min käre Oldberg, och telefonera efter en rack!
Kyrkklockorna klämtar, och nu skall striden börja! Och framför
allt: var fullkomligt lugn!
Därmed satte han på sig sin höga hatt och gick ner på
gatan, lugn som en född segrare, och efter en stund åkte
Bladets redaktion, som hade intet hänt, genom den
marknads-larmande stån ut till den store tragikerns begravning, och
det var en stolt syn, icke minst med Julius Harpolin på
kuskbocken, ty han satte näsan i vädret, och den sken som
en röd tulipan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
