Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 4. Om döden och det svenska begravningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Om döden och det svenska begravningsväsendet.
"Människan, av kvinna född, lever en liten tid och är
full med orolighet; växer upp som ett blomster och faller
av, flyr bort som en skugga och bliver icke."
Dessa tänkvärda ord, som för åtskilliga år sedan yttrades
av den judiske godsägaren Job på en sophög i Palestina,
användas numera i vårt land dels av sådana gudlösa och
olyckliga människor, som vilja håna livet och hela Guds
verk och skapelse och visa alltings tomhet och värdelöshet;
dels även av svenska staten genom de tjänstemän, vilkas
uppgift och yrke det är att undervisa nationen om dödens
betydelse i det mänskliga livet.
De gudlösa, vilkas bristfälliga kunskap om anden ej
förmår skänka dem den för tillräcklig erfarenhet
ofrånkomliga tron på själens odödlighet, se i döden en fasa, och
varje begravning är för dem en pinostund, men för svenska
staten och de flesta inom nationen, som i livet se en förgård
till evigheten, är varje begravning en stor och högtidlig
stund, full av själens upphöjelse i salta och ljuva tårar.
Om man betraktar människorna såsom underbara
maskiner, vilkas enda uppgift är att alstra evighetsliv eller
själ, så att, liksom jorden genom blommor får en behaglig
doft, den genom människosjälen får en viss odödlighetens
glans, då säger det sig själv, att varje människa, hur okänd,
hur svag och eländig hon än varit, ändock alltid alstrat
lite själ, och som själen en gång skall befria oss alla, stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
