Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 4. Om döden och det svenska begravningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.369
smälte till en vaggande, sorgsen melodi, förtonande i
rymden.
Det hade fallit hårda och bittra ord vid kistan, prosten
hade rest den döde till samhällets försvar mot alla de
personer, som uppstå att omintetgöra årtusendens verk; och
som han av naturen talade i näsan, hade han med ljude liga
trumpetstötar ropat sin fördömelse över: ’"det
ogudaktig-hededs adhagg, sobb gedob sida fräcka och gudlösa
adkla-gelser tviggat ed hederlig och oskyldig madd sobb dedde att
i själeds förbörkelse bära hadd på ett dyttigt liv, och sobb
ed gågg på yttersta daged skulle stå till adsvars och djuta
sida syddiga gärdigars löd!"
Dessa ord hade svävat ut över folkmassan under en
ljudlös tystnad, och när den barhuvade vithårige kyrkvaktaren
med sin skallrande röst tagit upp psalmen:
Jag går mot livet,
vart jag går!
hade många snyftat, högljutt, och allas ansikten varit
allvarliga.
Men nu talade redan rektor Hilleström, och samtidigt kom
Mikael Habstadius fram till den lilla hop, som väntade att
få följa gubben Wass till graven. Några åskådare hade
stannat kvar vid kapellet.
Av änkan Wass syntes intet; hon var förvandlad till ett
svart moln och en enorm rosenbukett, allt hängande vid
Adrian Blüchers arm.
Ack, alla dessa av smink, resor, nattvak och små laster
gråa och fördärvade ansikten behövde icke anlägga någon
mask av sorg, deras liv var icke så glatt, deras hjärtan i
grund och botten så enkla, att dödens närhet stämde till
högtid och andakt; och den lilla truppen, som av skräddare,
skomakare och tapetserare lånat sina höga hattar, och som
på fötterna buro snedgångna blankskinnsskor från kvällens
24. — Nordström, Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
