Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar,
att all jordisk kärlek är i grunden en villfarelse, och
vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande
nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma
att söka sin räddning.
När räcken återkom till stån, var himlen eldröd och
alla människor fulla, en hemsk anblick alltsammans. Räcken
kunde passera genom folkmassan endast i gående, och på
Stora torget steg Mikael Habstadius ur.
— Vi sätter dikten på tredje sidan, med mellanslag!
sade han.
— Och talet? frågade herr Oldberg.
— Det ska jag göra ett sammandrag av, då jag kommer
opp! svarade Mikael Habstadius. Jag går bara ett tag till
gubben Juliander!
Då sträckte herr Oldberg impulsivt ner sin hand.
— Redaktörn! sade han, och Mikael Habstadius log och
tryckte handen.
— Tack! sade han endast och gick bort bland alla de
fulla, röda människorna; i själva verket var han redan
befriad från allt.
— Va skulle han till Juliander, du Oldberg? frågade
den betänksamme D. V. Ertz.
— Affärer! svarade herr Oldberg.
— Ja, ja, du Oldberg, sade då gubben, här är allt
nån-ting i görningen, du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
