Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.375
— Jo, du, gamle Blyerts, svarade herr Oldberg, här är
nog mycket i görningen!
— Konkurs? frågade Crusius.
— Jag kan ingenting säga, svarade herr Oldberg, men
jag misstänker, att de närmaste dagarna kommer att bli
ganska spännande!
Räcken stannade, de fyra herrarna stego ur, gingo upp
på redaktionen, och så voro de åter tillbaka i det vanliga
livet efter att en stund ha känt på evighetens för dödliga
näsor kanske icke alldeles obetingat angenäma doft; ty de
anade ju icke denna begravnings djupa uppgift och
innebörd!
Det första de sågo, då de stego in, var den milda Julia
Eckstein, som satt i soffan och väntade, och hon skulle
återknyta deras fullständiga kontakt med denna arma jord!
— Nej, se, da-da, lilla Tirum-tarum-ta! sade Crusius. Vad
vill du?
Och han skrattade och klappade henne på axeln.
— Jag skulle träffa herr Oldberg! svarade den bleka
flickan och rodnade djupt, ty alltsen hon samtalat med herr
Oldberg utanför Crusii port, hade hon älskat honom för
hans manlighets skull och mer och mer för var dag, och
nu hade hon tagit räkningen på Crusii inköp och gått upp
för att därigenom dels uppfylla sitt löfte till herr Oldberg
och dels få se honom.
— Jaså, lilla Tirum-tarum-ta! Är vi så opålitliga? sade
Crusius och hotade med fingret. Tänker vi lägga an pä
hela redaktionen, i tur och ordning?
Men Julia Eckstein hörde honom ej, hennes ögon hängde
vid den högväxte, sköne och manlige herr Oldberg, som
snurrande sitt skägg och leende med vita tänder stod i sin
dörr och bugade, iförd faktorns svarta byxor, sin egen grå
kavaj och vit halsduk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
