Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.376
— Stig in, fröken Eckstein! sade han. Och hör inte på
Crusius, han är kvinnohatare!
Och med blyga, nätta fjät gick då Julia Eckstein från
den rödskäggige, försupne Crusius bort till herr Oldberg,
som tryckte hennes hand och stängde dörrn om sin skatt,
ty även herr Oldberg hade känslor.
Men i yttre rummet skrattade de andra.
— Jo, jo, du, Crusius! sade Ertz och tog sig en ordentlig
pris ur snusdosan, en gåva av tingsvänner. Nu tror jag allt.
Oldberg slår dig ur brädet, du!
Men Crusius klappade gubben på axeln.
— Lugna dig, gamle vän! skrattade han. Du får aldrig
någon olyckskamrat i mig. Möjligen i Oldberg. Och inte i
dig heller, Långe man, tror jag!
— Nej, för fan! Bränt barn skyr elden! sade Julius
Harpolin och log.
Men herr Oldberg hade bugat artigt för Julia Eckstein
och sagt:
— Vad är det, som skaffar mig äran och nöjet av ett så
vackert och angenämt besök?
Ty han hade alldeles glömt sin begäran att få räkningen
på Crusii inköp.
Julia Ecksteins ögon fylldes därför också med tårar.
— Nu tror kanske herr Oldberg, sade hon med darrande
mungipor, att jag kommit upp bara för att vara efterhängsen
och få träffa er?
— Å, min fröken! svarade herr Oldberg bugande, tog
hennes händer och klappade dem. Något sådant skulle jag
väl aldrig våga hoppas!
— Herr Oldberg, som ser så bra ut! sade hon då blygt.
Då snurrade herr Oldberg sitt skägg och log förnöjt.
— Min fröken! sade han. Ni är èn liten smickrerska!
— Nej, herr Oldberg! sade hon allvarligt. Jag smickrar
aldrig. Men jag kommer med en räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
