Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allting hade blivit så litet. Då han var en liten parvel,
fann han allting så stort, men numera — vad var
själva konsulns hus och stadshotellet? Där lyste
i stadshotellets kafé, och han gick till fönstret och
tittade in. Där sutto några hederliga borgare vid
sina glas och mumlade sakta om vädret eller om
sina grannar. — Han stod och tittade in genom
persiennen en god stund. Det låg en sådan
stämning av frid och stillhet över den lilla krogen. I dessa
schaggsoffor hade Borgestads handlande och notarier
och postexpeditörer och kammarskrivare suttit
på samma sätt i många år och deras stussar hade
nött den röda schaggen vit, där hade varit andra
kaféflickor, i stället för Lisa hade det varit Ellen
och Elvira och Maja, men herre gud, fastän
fenomenet växlade hade dock tinget i sig varit
detsamma. Andra grosshandlare och andra notarier
och kammarskrivare hade suttit där och druckit
annan punsch och annan whisky, och så var det
i alla fall precis detsamma. Fenomenen växla men
idéerna äro eviga, sade Berntsson och log åt denna
tillämpning av Platos idélära. Jag undrar vad de
skulle säga, om jag klev in och presenterade mig
och sade:
— Förlåt, men herrarna utgöra ett bevis för
Platos idélära? Skulle vi inte alltså kunna spotta
varann i synen? Skål!
Berntsson fick plötsligt lust att gå in och
sätta sig där en stund, men i detsamma slog klockan
11, gubbarna gäspade och stationsskrivare
Lunderberg gjorde flickan propos’er; det var alltså
stängningsdags. Han gick vidare och kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
