Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var stark som en björn och närmade sig
redan sexton år. Tyvärr motsvarade han föga vad
hans mor hade drömt om honom, då hon lät
döpa honom till Joel Gideon Esaias. Han var en
framstående slagskämpe och spelade en betydande
roll i nästan alla krakel i hela Borgestad, och
han fruktade endast föga Gud och ännu mindre
sina föräldrar. Han var oangriplig tack vare sin
styrka och hänsynslöshet och hade endast en
sårbar punkt: sina bibliska namn.
När han nu anlände, vågade ingen kasta sten
på honom eller eljest göra honom något. Det
susade blott någonstädes långt bort ifrån flocken
en skygg viskning:
— Hosea Joel Amos Obadja...
Klassen stod beredd att om Joel kokade över
stämma i med ett hånskratt. Men han endast
vände ryggen till, lyfte upp tröjan, visade en blank
byxbak och sade ordagrant:
— Kyss mig på ryggen, grilljannar!
Vid dessa enkla men manliga ord
förstummades skrattet och Joel förenade sig med de andra,
beredd att fruktansvärt tyrannisera den
nästkommande.
Gunnar kände i detta ögonblick en intensiv
beundran för Joel. Vad var det för människor, för
vilka allt gick så väl i handom, allting föll av sig
självt och fogade sig med denna underbara lätthet?
De måste vara födda under andra stjärnor. Aldrig
skulle han ha kommit på den idén att hitta
den enkla gest, som löste hela situationens
svårighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
