Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Potz Donnerwetter Kreutz Pappenheim! Detta
hade han lärt ur Fältskärns berättelser.
Han trodde, att det skulle imponera på
kamraterna och stämma dem sympatiskt, vilket det
också gjorde. De kastade sig över honom
egentligen mest därför att de i honom anade en
valross i miniatyr, en avbild i mindre skala av en
avskydd lärare, och att göra denne så mycket ont
som möjligt ansågo de gott och riktigt. Men när
Gunnar svor ställde han sig ju med ens utom
lagen liksom de själva. De förlorade intresset för
honom lika plötsligt som det uppstått, näpste
honom och släppte honom. Och Gunnar skulle
just försvinna in i klassen, då mönstergossen fann
på något. I hans grammatiskt skolade hjärna dök
plötsligt den tanken upp, att om man med det
tyska diminutivet lein böjde ordet Ross, sà skulle
man få ett förträffligt öknamn på Gunnar och
samtidigt gissla Valrossen, om också endast in
effigie. Den lysande tanken, som endast han skulle
kunnat finna på, kom hans läppar att breda sig
till ett grin och han pekade plötsligt på Gunnar,
i det han utbrast:
— Rösslein, haha, Rösslein!
Kvickheten senterades genast och alla pojkarna
provade genast ordet i alla tonarter.
— Rösslein, Rösslein! Haha!
Det gjorde dem ett synbart nöje att få ett
vedernamn på majoren och nöjet ökades av den
lilla risk som ju faktiskt förefanns, att den
mäktige skulle få reda på det.
Det var för mycket. Gunnar kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
