- Project Runeberg -  De löjliga familjerna /
43

(1918) [MARC] Author: Harald Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oavbrutna virvlar mellan höga stupande stränder och
på båda sidor lutade sig åldriga träd över den och
pilarna släpade sina gröna fransar i dess evigt
virvlande vatten, som hade en underlig kallt grön färg.
Och på sluttningarna klättrade trädgårdar med
lusthus och verandor och stora metallkulor med
snäckor omkring. Det var en välsignad å, den
var liksom överlastad av grönska och fruktbarhet,
och litet längre bort från skolparken störtade den
med ett rytande av energi ned i en vild fors, som
drev ett evigt slamrande sågverk och en kvarn.

Inne under parkens träd rådde alltid en kall
och fuktig skugga och man blev underlig till mods
av att stå vid de melankoliska pilarna och stirra
ner i de sig evigt förnyande virvlarna. Det kalla
gröna vattnet hade något sugande över sig — som
när man står vid kanten av ett bråddjup — och
det kändes, som skulle det varit en befrielse att få
sjunka i det, som skulle man då nå lösningen på
en dunkel och hemsk gåta — så lockade det ljuvt
och frånstötande. Här vandrade nu Gunnar Holt
i stumt ursinne fram och tillbaka. Det var honom
omöjligt att fatta, att tillvaron verkligen kunde
vara så grym, att något sådant över huvud kunde
hända. Det stred så absolut mot allt vad han
hade lärt sig och trodde på om en god och
rättvis gud. Visserligen hände det ju eljest många
saker, som voro dumma och fåniga och
obegripliga, men det berodde väl därpå att man inte
förstod Gud. Att Gud var rättvis, det betvivlade
Gunnar inte. Ty nog plägade han få straff, så fort
han hade gjort aldrig så litet tokigt. Men den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free