Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke avskydde något så mycket som sturskhet hos
fattiga. När de ville göra en god gärning, då var
alltid madam Ångberg till hands, ville de ha något
utspritt i staden, vips satt madammen i köket. Alla
tävlade om att ha henne till vän. Fattades det
något i hennes skafferi, gjorde hon bara en rond
och brandskattade societén, och det kunde hända,
att själva den snåla majorskan gav madammen ett
par hekto blå Java. Ty madammen var ganska noga
på kaffe. Så förstod hon att manövrera sig fram
med en betydande psykologisk skicklighet och
landshövdingskan, som dock fick ta först på alla
bjudningar, hade inte det reella inflytande i societén,
som madam Ångberg besatt.
Det var denna mäktiga person, som var dag
väckte Berntsson, borstade hans skor och kläder
och passade upp honom. Hade han förstått sitt
sanna väl, skulle han ha ställt sig in med henne.
Det hade kunnat göra hans karriär inom societén.
Den tredje veckan kom madammen tidigare, ty
det hade fallit på Otto Berntssons lott att hålla
vakt under morgonbönen och han skulle därför
vara i skolan omkring tjugo minuter tidigare.
När han kom in i vestibulen i skolan,
strömmade redan pojkarna in till andakten. Trappor
och valv av sten mångdubblade ljudet av
fötternas tramp, av prat och skratt. Berntsson gick
in och satte sig högst upp bland de amfiteatraliskt
anordnade bänkraderna. En psalm släpade sig
glädjefritt fram mot slutet.
Borta vid orgeln hördes nu ett harklande och
en spottkladd, som smällde mot golvet. Och upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
