Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dök i katedern en fet, trettiofemårig herre med
röda kinder och med ranunkelgult hår och skägg.
Mustascherna klibbade som smörklickar vid hans
läppar och förlänade hans röst något av en oljig
mjukhet.
Det var pastor Orvar J:son Norin, adjunkt i
kristendom och tyska språket. Berntsson
studerade hans ansikte, medan han beskäftig och
gladlynt ordnade sina papper, slog upp bibeln och
bönboken.
Orvar J:son Norin, född Johannesson! Jo,
han kom rätt väl ihåg honom från Uppsala. Han
var av bondesläkt, och han hade all den
småländska rasens absoluta oförbrännelighet i sig.
Ingenting på jorden bet på Orvar Norin. I
teologicofilen blev han kuggad sex gånger på grund
av sin absoluta oförmåga att lära sig Xenophons
Anabasis. Han hade inte ens lärt sig den gamle
atenske officerens namn utan kallade honom
Zenophon. Det sista mattade professorn i
grekiska så att han gav honom approbatur. Ty han
insåg, att Orvar J:son Norin inte skulle ge sig,
att det inte var något hopp om att han skulle
börja supa och sluta att tentera, utan att han
ideligen skulle komma igen. Orvar Norin tog sitt
godkänd och skrev med största lugn in sig i
teologiska fakulteten. Snart var han bekant med alla
professorskorna och blev en flitig gäst på
teologprofessorernas allmänna mottagningar med Ölsupa
och kalvstek. Och det dröjde inte så länge förrän
Orvar tagit examen, ehuru det var osäkert om
han ens någonsin kunnat deklinera ett hebreiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
