Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men farsan lovade att jag får velociped
till våren. Tatata!
Varifrån fick han denna dumma och onödiga
lögn? Han ville faktiskt inte säga det och han
hajade till, när han hörde sig yttra dessa ord, men
någon tvingade honom. Och så visslade han till
på köpet för att visa, hur litet en sådan matador
som han fäste sig vid en bagatell som en cykel.
Han, son till den rike major Holt, stadsfullmäktiges
ordförande och en av de förnämsta pamparna
i stan!
Å, vad denna vissling klang falskt och fånigt!
Han, som aldrig skulle få varken det ena eller det
andra och gärna skulle givit halva sitt liv för ett
salongsgevär.
Men visslade gjorde han i alla fall, som en
idiot! Fanken!
Emellertid blev det en vacker dag stor
marknad i Borgestad. Och det var en förbaskad tur
med det vackra vädret både för bönderna som
skulle in med sina varor och för pojkarna i
läroverket som hade gammalt privilegium på att ha
lov den dagen. Råttskallarna fingo däremot inget
lov, för att förebygga oordningar.
Lovet började efter de två frukosttimmarna
och först efter frukosten kunde Gunnar tänka på
att få gå ut. Vid frukostbordet härskade som
vanligt en gravlik stämning, majoren var förbittrad
på Herman av någon orsak, som Gunnar inte
hade reda på. Han ordade om att Herman hade
en inbunden karaktär och att han, majoren, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
