Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolans tak flaxade skrikande omkring innan de
kröpo till kojs.
Men detektiverna hade under tiden valt Sten
Mandell till Sherlock Holmes. Den stora
detektiven förde sina skaror ner till fyrkanten med
stenbordet och där satt han själv med en lånad
cigarrett i munnen, orörlig, tankfull. Med
avmätta handrörelser och orubbligt lugn dirigerade
han sina trupper. Men han försummade att hålla
huvudstyrkan koncentrerad och spridde dem på
en lång linje med stora luckor, som långsamt
avancerade från träd till träd upp emot åsens krön.
Då och då sade de: allright!
Under tiden hade förbrytarnas konung handlat
snabbt. Han gav sina djärva dödsföraktande sällar
ett tecken och började springa utmed ån, och de
följde honom under tystnad ehuru de icke
förstodo meningen med denna rörelse. Men de voro
vana att följa sin hövding till och med i döden
utan att mucka. Hövdingen saktade farten
alldeles invid kanten av ån på det ställe där parken
begränsades av ett plank.
— Ut i vattnet! sade förbrytarnas konung
med en befallande gest, vi måste vada förbi
planket!
Tyst och beslutsam klev hans modiga skara
efter honom ut i det grunda vattnet och kom upp
på andra sidan av planket.
Nu förstodo alla. Meningen var att kringgå
detektiverna och falla dem i ryggen. Snabba ilade
förbrytarna utmed planket och voro nu alldeles
bakom sina fiender, lagens lumpna och föraktliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
