Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltså nästan berömvärt att dra en sådan person
en smula vid näsan, ett utslag av en högre
rättvisa som utjämnar missförhållandena här i livet.
Nu stod alltså Joel i denna högre rättvisas
ärenden utanför staketet som omgärdade
kammarherrns trädgård. I ett hörn befanns detta vara
trasigt. Spjälorna voro murkna och ett par
kraftiga ryck bände loss så mycket att man bekvämt
kunde krypa igenom.
Men Joel försmådde kryphålet och sprang upp
på tvärslån:
— Det där tar man som ett inte! sade han.
Hä! Vågar ni följa med, va? Och han hoppade
ned i trädgården. Nu är det för resten mörkt,
den där halta jäveln kan inte se oss. Gunnar?
Ska du med?
— Hm. Jag vill inte ha några äpplen. Jag
har för resten ont i magen.
— Hä, du är feg! sade Joel. Du är en
potta!
— Hä hä, interfolierade mönstergossen som
tagit plats på ett närbeläget avträdestak för att vara
till hands och överskåda det hela men ändå vara
utom räckhåll.
Gunnar brydde sig inte så mycket om dem,
men den där dumma lögnen om att han hade
ont i magen retade honom. Han hade inte alls
ont i magen, och han kände det som en fläck på
sin förbrytarära att ha krupit bakom en så dum
lögn.
— Feg! sade han alltså. Kyss mig! Tror
du inte jag vågar vad som helst? Va?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
