Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och med ett hopp stod också han inne i
trädgården.
Joel tog sin gisslan i armen.
— Det är bra, sade han, kom med!
Och livade av exemplet följde alla med in i
trädgården med undantag av mönstergossen.
Förbrytarna smögo fram till en astrakan, som de
säkert visste hade gott om frukt.
Men om de hade trott sig vara alldeles
obemärkta i höstkvällens mörker, misstogo de sig.
Kammarherrns gamla hushållerska hade sett några
misstänkta skuggor röra sig i trädgården och
rapporterade skyndsamt för husbonden, som tog hatt
och käpp och sakta förfogade sig ned i
trädgården.
Joel skakade ett tag på astrakanen och —
smack, smack lät det, när de mogna frukterna
dunsade mot gräsmattan.
— Malligt, sade han, tror ni inte man klarar
sig med den där gamla draken, va? Jag är min
själ inte rädd för honom. Om han kom hit,
skulle jag klå honom.
Gunnar såg sig skrämd omkring där han stod
under trädet. Överallt till höger och vänster såg
han skuggor, som lurade på honom. Och över
honom visste han att Gud fanns och att Gud i
detta ögonblick just riktade sitt öga på Borgestad
och just på den fläck i denna stad, där han,
Gunnar Holt, befann sig i kammarherrns
trädgård och i färd med att stjäla äpplen. Nej det
här kunde inte Gud gilla, det var inte så det var
menat, när de överenskommo att Gunnar skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
