Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli rövare. Han släppte det äpple han nyss tagit
upp och bitit i. Han kunde inte svälja biten, han
spottade ut den och tänderna hackade i munnen
på honom. Han ville gå och gärna erkänna att
han inte vågade vara med om äpplestöld.
I detsamma hördes ett halvkvävt rop och
någonting brakade tvärs genom buskarna. Det var fara
å färde och han skulle just sätta i väg. Men i
detsamma kände han ett fast grepp i kragen, och
när han vände ansiktet uppåt stirrade han in i
kammarherrns rynkiga fysionomi. Gubben hade
smugit sig på dem över gräsmattan, och det var
jämnt och nätt att de andra hade hunnit undan.
— Hm, sade kammarherrn, hm, hm! Jaså,
jaså! Man stjäl! Man snattar andras egendom!
Vet man inte, att det är orätt? Va? Vad heter
man för något?
Och han drog Gunnar med sig fram emot
huset genom vars port ljuset sken ut.
— Jaså! Håhå, håhå! Det är av den familjen!
Ser man på! Och det är ändå bättre mans barn,
som borde ha lärt sig bättre i hemmet! Jo jo!
Hör du, min gosse, om du hade kommit till mig
och sagt: Kammarherrn, får jag ett äpple, så
skulle du ha fått ett äpple! Men nu stjäl du i
stället! Jo jo! Man skulle inte bereda sina
föräldrar sådan sorg!!
— Jag tog ingenting, viskade Gunnar
förlamad av den oerhörda olycka som plötsligt slagit
ner på honom.
— Jaså! Det ljugs! Det talas inte sanning!
Håhå! Det skall vi nog få bot för! Det skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
