Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligen hade gått på seminarium, men det var kanske
mest det abstrusa namnet. I varje fall hade han
icke givit sig in på tidningsmannabanan av pur
idealism som Oliver Ölén. Men så såg han också
ut att ha framtiden för sig, han drack sällan öl
om förmiddagarna och han var alltid nykter även
om kvällarna. Han hade också en förmåga,
fruktansvärd i konkurrensen, en förmåga som
sannolikt en gång skulle ge honom lyckan som en
mogen frukt: den att verka ofarlig och lagom
enfaldig vid passande tillfällen.
Medan Lagergren-Björkqvist satt och vägde
på stolen och långsamt gjorde sot och aska av en
Commerce-cigarrett, bultade det på dörren.
Journalisten grep genast en penna, med vilken han utan
att se upp vid den besökandes inträde skrev
Karomandelkusten ett tjugotal gånger. Med en
förstulen blick konstaterade han, att den besökande
var en tarvligt klädd karl och han frågade därför
vårdslöst med cigarretten mellan läpparna:
— Vad var det om?
— Förlåt, sade mannen och lät mössan gå
runt mellan fingrarna, förlåt redaktörn, men det
är någon som har drunknat.
— Jaså, sade Lagergren-Björkqvist i yrkesmässig
ton, ja det förlåter vi gärna. Hur var namnet?
— Mitt namn är Bergqvist.
— Ä! Vem fan bryr sig om ert namn! Den
dödes?
— Andersson, Karl August Andersson, han
var dräng hos sina föräldrar, och de ville inte låta
honom gifta sig med en flicka som han ville ha, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
