Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad i helvete menar du? Är inte jag
pessimist?
— Svårligen, min värderade broder! Medge
att du i grund och botten tycker att denna världen
är förbannat trevlig!
— Jag förstår nog, sade Oliver, det är din
mening att förolämpa mig! Jag vet nog, att jag
inte har någon bildning, jag har inte legat vid
universitetet, men det skall jag bara säga dig, att
det berodde på att jag blev sjuk, och för resten
kan man vara lika bildad ändå, fast man inte är
filosofie doktor!
— Jag tror det, sade lektor Lyckstadius lugnt,
men för att återgå till ämnet, så måste jag bekänna,
att när jag var mycket ung, så var jag liksom du,
min värderade vän, pessimist, fanatisk pessimist,
och om någon hade bevisat mig, att livet i alla
fall var ganska drägligt, så skulle jag ha slagit
honom i skallen och betraktat hans tilltag som en
dödlig förolämpning. Men en dag träffade jag en
studiekamrat, en geolog, som förde mig på andra
tankar! Jag försökte naturligtvis övertyga honom
om existensens omåttliga uselhet och hela
skapelsens enorma fiasko. Men han sade helt lugnt:
ja, det kan nog ha sina sidor det där som du
säger, men från geologisk synpunkt är denna
värld i alla fall förträfflig, kanske den bästa
tänkbara. Inför detta enkla men slående argument
insåg jag att jag hade varit dum och haft orätt, och jag
har sedermera tillägnat mig hans livsåskådning.
Skål!
— Skål, svarade Oliver sorgmodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
