Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tycker inte, att du skall dricka mera!
sade Karin. Du är lagom full nu!
— Det är en alldeles felaktig förutsättning
från vilken ert sista yttrande utgår, fröken
Karin, sade lektorn. Här i landet dricker man
för att samla sitt förnuft och spriten gör oss
egentligen bara nyktrare. Men då får man lov att se
saken mycket djupsinnigt!
— Djupsinnigt eller inte, men nog blir en
fullare ju mer en dricker! sade Karin.
— Lyckstadius har rätt, sade Oliver och skrattade,
naturligtvis blir man nyktrare ju mer man
dricker, det är klart!
Tanken roade honom ofantligt.
— Ja, det är nu inte alla förstås, sade lektor
Lyckstadius, men du tillhör de utvalda! Du blir
givetvis nyktrare av att dricka.
Nu kom Otto Berntsson in frackklädd
uppifrån balen.
— Jag har tappat min dam, sade han, eller
rättare hon har övergivit mig, och jag hade tänkt
att söka min tröst i glaset!
— Välkommen, sade lektor Lyckstadius, är
det ditt hjärtas älskade som har svikit dig?
— Ånej, så farligt är det inte.
— Nå, det ska du inte bli ledsen för, om det
händelsevis skulle inträffa någon gång under ditt
liv! När man återser henne efter fem år, gift
med en annan, blir man alltid så förbannat glad
och jag har alltid tyckt att man bör ta vara på
glädjeämnena här i livet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
