Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min herre, var god och gör mitt ringa
hus den äran att stiga in!
Herman tog ett steg in och hade så när
ramlat baklänges. Där satt Joel Ångberg och hade
på knäet en flicka i bara linntyget, som tog emot
de inträdande med ett blommande gapskratt.
— Får jag föreställa, sade den chevalèreske
värden, pastor Pettersson — fröken Amanda,
utmärkt vacker men lyckligtvis föga dygdig person.
Joel släppte Amanda som kom fram och tog
den fingerade pastorn i handen. Herman tog
henne i hand och bockade sig stel av häpnad med
en smäll av klackarna, som om han hade bockat
sig för rektorn. Han trodde fortfarande inte
sina ögon.
— Hoppas herrskapet skall trivas tillsammans,
sade värden, motsatsen skulle göra mig förtvivlad
enär jag omöjligen kan prestera mera av kvinnlig
fägring i afton. Men var så god och sitt ner. Ni
ursäktar väl, att jag ett ögonblick vänder ryggen
till och drar upp en butelj. Ursäktas det?
— Hahaha! skrattade Joel men Herman
bugade sig ceremoniöst och satte sig.
— Ångberg, jag hoppas att du underhåller
vår ärade kvinnliga gäst, medan jag tar fram glas,
och Holt konverserar henne naturligtvis spirituellt
som vanligt — hur är det, har du inte litterära
intressen? Kanske du ville låta oss höra några
alster av din musa?
— Nej, sade Herman, det kan jag inte.
— Nå, förlåt mig om jag har varit
påträngande, käre vän. Ursäktas det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
