Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana kostar säkert ett par kronor hos Nilssons vid
den här årstiden. Jag törs inte ha den framme
för mamma, men Herman, jag skall bära den vid
mitt bröst innanför livstycket. Älskar du mig
ännu? Ja, jag tror att du älskar mig blott alltför
mycket, och jag är en lugnare, kallare natur som
inte kan älska så hett. Jag sitter och ser i din
ros och läser i den bilden av ditt hjärta. Om du
kunde läsa i mitt, skulle du se, att jag aldrig skall
svika dig, även om mitt hjärta (brast överstruket)
bruste. Men du förstår mig kanske inte! Ack,
den som bara förstode sig själv! Ibland tror jag
att jag kanske icke är skapad för att älska.
Edel-weiss brukar alltid citera Hjalmar Söderbergs
förfärligt stiliga ord: Jag tror på köttets lust och
själens obotliga ensamhet.
Ja, nog känner jag mig ofta så ensam, och ...
När Marianne hade kommit så långt, hördes
rektorskan ropa på henne för att hon skulle komma
ned och hjälpa till att duka. Hon måste
skyndsamt gömma undan sin dagbok, och det blev sedan
inte tid att ta fram den före middagen. Men
Marianne beslöt att på eftermiddagen gå ut och försöka
träffa Herman. Hon kände sig plötsligt varm vid
tanken på honom, och den trista gråa
oktoberdagen hade fått ett mål och en mening.
Middagen avåts med sedvanlig gravitetisk
högtidlighet, men Marianne satt hela tiden och smålog
för sig själv. Hon var endast lekamligen
närvarande vid middagen. När grönsoppan kom in,
begagnade rektor Mandell tillfället att säga några
lärorika ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
