Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut hade sett maken till. Särskilt hans
syndabekännelser voro fanatiska. Han berusade sig i
inbillade synder blott för att få erfara
botgörarens sinnesro men den ville icke komma. Hilarius
var för första gången i sitt liv en olycklig
människa, under det att kammarherrn var belåtnare
än någonsin och med största samvetsro höll sig
fjärran från både missionshus och kyrka och såg
på hur fiskarna sprattlade i hans nät. Den enda
fisk som var svårfjällad det var Lindblom. Han
hade ju visserligen överlåtit fienden slagfältet på
det första kommittésammanträdet men senare på
hotell Lindquist återfann han alla de argument
varmed han hade tänkt att förkrossa sina
motståndare och han utvecklade dem i all sin prakt
för bokhandlare Westerbom. Denne var dock i
sin egenskap av aktiv ledamot av
likbränningsföreningen döv för alla argument.
Så småningom växte emellertid Lindblom
alltmera i hjältemod. På några dagar utvecklades
han som länge hade varit en mycket fredlig
medborgare till en rabulist med mycket långt gående
radikala åsikter. För honom stod det klart att
här var man i färd med att begå ett skändligt
attentat mot folket, och i medvetandet härom
talade han så småningom upp sig till den ena
häpnadsväckande ståndpunkten efter den andra,
ty därav munnen talar därav blir hjärtat så
småningom fullt. Det dröjde inte länge förrän han
var socialist, och efter en vecka fann han att han
var republikan. Kyrkogårdsfrågan växte för hans
syn till en stor och hotande fråga, och han såg där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
