Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in nuce hela den förtärande kampen
samhällslagren emellan. Det förvånade honom bara att
folk inte kunde se hur det var fatt och som andra
nybakade reformatorer inbillade han sig att man
bara behövde säga folk hur det hängde ihop, så
skulle de genast omvända sig och bli som ljusens
små änglar. Därför brukade han ofta stå utanför
sin butiksdörr och hugga folk i kragen och i
förbifarten överbevisa dem om det bestående
samhällets ruttenhet. Och han hade då demonstrativt
Social-Demokraten under armen.
En dag med vackert väder stod han och
solade sig, då han fick se kammarherrns cylinder
blänka borta i gatan och vippa till för vart steg
han tog med sitt halta ben.
— Jaså, tänkte han, där kommer du din
rackare, du är allt en bra stor skojare fast du är
kammarherre, men vi får välan se! Fin är du
nog, men få se om det inte är litet rokoko på
C. A. Lindblom också, jojo! Det är det vi får
se, ta ta ta!
I alla fall hälsade Lindblom ganska artigt på
kammarherrn, och denne förde guldkryckan till
cylindern och stannade i det han med putslustig
uppsyn bligade på sin motståndare.
— Jaså det är Lindblom, nåå hur står det till?
— Tackar ödmjukast som frågar, det knallar
och går, sa han som for te helvete!
— Hm! Jaha, joho! Nåå, hur går det i
kyrkogårdskommittén?
Lindblom knep ihop det ena ögat och
funderade på ett diplomatiskt svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
