Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid insåg majoren en vacker dag, att
det skulle vara synnerligen lämpligt att ställa till
med en större supé för Borgestadssocieteten och
därigenom påminna den om att den i själva verket
hörde samman och icke borde tillåta främmande
inflytelser att göra sig gällande i vilket avseende
det vara månde.
Till klockan halv åtta voro de främmande
bjudna och vid sjutiden rådde ännu en förfärlig
brådska. En nervös oro behärskade hela våningen.
Den hade sina kraftstationer dels i majorens rum
där husfadern stod och fumlade med en
motsträvig kragknapp, en smula på spänn med
anledning av dagens betydelse, och dels i köket där
majorskan, kokfrun och madam Ångberg och
jungfrurna fräste och gnistrade som lika många
ackumulatorer. Nervositeten sträckte sig ända in i
barnkammaren där Aurora bodde och till nedre
våningen där Herman och Gunnar hade sitt rum.
Majorskan irrade tämligen planlöst omkring i
underkjol och stimulerade det hela. Hon hade en
utomordentlig förmåga att vara allestädes närvarande
och överallt utdela befallningar. Hon flög fram
och tillbaka mellan köket och matsalen och rätt
som det var stod hon i majorens rum och höll på
att bringa honom ur fattningen med att fråga
något så fånigt som: Du glömmer väl inte din
orden, Gustav lille? för att i nästa ögonblick
knyta ett band i Auroras fläta eller blanda sig i
sina söners klädsel.
Madam Ångberg hade en av sina stora dagar.
Full av världsvishet och erfarenhet stod hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
