Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drack ur ett punschglas, men då kom mamma
och ledde honom ner till sig för att han skulle
lägga sig. Men han steg upp igen och ställde sig
i bara nattskjortan bakom ett hörn och kikade ut
i tamburen.
— Skall ni redan gå? sade mamma med ett
obeskrivligt tonfall av saknad i rösten.
— Ja snälla du tyvärr! Det är så sent, sade
tanterna. Så slog tamburdörren igen för den siste
gästen och Gunnar såg sin mamma falla ned i en
stol och utbrista till majoren:
— Gud ske lov, att de har gått! Nu är det
då gjort till i februari!
Underliga ord, när det hade varit så roligt.
Men de stora voro nu en gång sådana!
— Värderade licentiat och högt ärade herr
broder! talade lektor Lyckstadius, i anseende till
åtskilliga omständigheter, vilkas inflytande man icke
bör underskatta, exempelvis jordklotets ställning
till solen och rotation kring sin axel jämte magens
berättigade krav att icke efter en passabel supé
misshandlas genom frånvaron av whisky, frågar
jag dig huruvida du icke till äventyrs skulle anse
det vara passande att besöka hotell Lindquist i
avsikt att där intaga den nocturna groggen?
— Jo, sade licentiat Berntsson, jag finner bägge
de framförda skälen tala härför. Och dessutom
hade jag så förbannat tråkigt.
— Det må jag säga, att det i så fall har varit
ditt eget fel, isynnerhet som supén i likhet med
alla korruptionssupéer var ganska god och vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
