Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gott tillfälle att, njutande förträffliga rätter, förtala
våra medmänniskor och fröjdas åt de olyckor, som
enligt vad vi hoppas i sinom tid skola drabba
deras huvud. Lyckligtvis behöva vi sällan vänta
förgäves, ty ödets smocka dallrar löst i luften och
förr eller senare har vi den allihop!
— Ja, sade Otto, så kan man också uttrycka
det. Själv har jag inte haft smockan än, men
naturligtvis kommer den. Jag är verkligen rätt
nyfiken, hur den ska ta sig ut.
— Antagligen blir det någon sorts
fruntimmershistoria eller något dylikt banalt, varav man
kan utstå det värsta redan genom ett förståndigt
bruk av tillgänglig erotisk litteratur.
— Tror du det? Ja kanske är jag disponerad
för något dylikt! Jag känner numera ett sånt
förbannat äckel vid allting, och jag kan inte neka till
att jag tycker det är en pinsam utsikt att behöva
leva en tjugo tretti år till på det här sättet. Jag
har ju visserligen funderat på att ta livet av mig,
det gör ju alla då och då, antar jag. Men så
tycker jag: Fan, när man ändå är här! Att vara
död hinner man alltid med, och i grunden är det
inte originellare än att leva. Det bara ser så ut.
— Ja, jag har alltid tyckt att Nirvana var ett
dåligt näringsställe.
— Men å andra sidan är det allt bra tafsigt
att vi människor får så litet ur vårt liv i
allmänhet. För det är väl ändå rätt få på det hela taget
som har det drägligt och dem har jag alltid
beundrat. Här måste vara något fel i kalkylerna.
Om det funnes en gud, jag begär inte att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
