Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
Otto Berntsson gjorde ofta långa ensamma
promenader och funderade:
— Jag undrar om mitt liv ändå alltid skall
vara så här! I så fall blir det allt bra långtrådigt
och jag vet inte om jag kan stå ut med det. Och
ändå har jag ju strängt taget alla förutsättningar
för att vara lycklig. Jag är visserligen rätt fattig,
men inte på något uppseendeväckande och
pinsamt sätt. Och det säger en ju sunda förnuftet,
att enligt lagen om förnimmelsernas relativitet
skulle behaget av ökat välstånd strax försvinna,
det vill säga vällustens retningströskel skulle ändra
läge på ett dumt, men oundvikligt sätt. Jag längtar
inte något nämnvärt efter ökade inkomster. Tyvärr
har jag ju vidare inga anlag för att göra karriär,
men jag längtar inte heller efter det, så det kan
inte vara känslan av min oförmåga som håller
mig nedtryckt. För resten är det inte många
positioner här i livet, som är värda att sträva efter
och att vara landshövding eller biskop eller något
dylikt hör till det som minst av allt frestar mig.
Men vad är det då som gör mina dagar gråa
som poeterna uttrycka det? Är det längtan efter
kvinna och barn? Tja — ännu har jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0257.html
